Another day
Idag vaknar man med att maken har fixat frukosten. Jag har svårt just på morgnarna eftersom jag blir så yr.
Jag har varit sjukskriven nu i en månad pga yrseln, inte nog med att jag har problem med yrseln redan innan graviditeten. Det har varit ganska deprimerande just för att jag har inte kunnat göra så mycket och har suttit hemma mest och ruttnant.
Den 13 juli börjar min semester så det positiva är att jag blir ledig 2 månader från jobbet och just nu är det ganska tufft med alla sommarvikarier.
Kanske bra att veta att jag jobbar som USK på ett äldreboende. Jag trivs bra där men vi har haft ett tufft år så det ska bli skönt att få vara mammaledig när det väl är dags.
Nog om jobbet. Jag har varit på inskrivning och fick massor med information plus att vi bokade en tid för ultraljud i september, lite långt dit men jag hoppas att tiden går fort.
När jag fick reda på att jag är gravid så kändes det som att tiden har stannat. Man vill att 9 månader ska gå fort så att man får hålla om bebisen och den tanken får mig att hålla ut lite extra.
Jag har lyckats och klara mig från illamående, har varit fåtal gånger men det har inte varit så farligt men har haft mycket molnande värk i magen. Jag har också märkt att magen har blivit lite lite större (svullen).
Så får man inte glömma cravings, jag har blivit som ett monster och jag tycker synd om maken min för allt går ut över honom. När jag är sugen på något så blir jag som ett monster och skriker och gråter tills jag får det jag vill ha (som ett barn). Just nu har det varit mycket skräpmat tyvärr men har inte haft något sug på hemlagad mat alls utan det har varit mycket pizza, hamburgare, kebab och m.m. Men BM sa att det inte gör något bara jag får i mig vitaminerna som jag behöver. Det är viktigare att äta bra mat när man börjar andra trimestern.
Sist men inte minst har vi mina humörsvängningar, maken får ta mycket skit men han har tålamod tack och lov. Jag har märkt hur extra känslig jag har blivit och jag är annars en sån person som inte blir ledsen så lätt. Jag kan kolla på en komedifilm och börja gråta, och det lilla minsta kan göra mig ledsen. Aggresiviteten är på top också och jag kan börja gapskrika på maken utan någon som helst anledning. Man kan beskriva det som en rollercoaster med humörsvängningar.
Får se hur allt kommer gå ihop sen med flyttning och så ska man sälja lgnh det kommer att vara ett tufft år men jag ser fram emot alla ändringar och hoppas att allt går bra.